Låt det gå över
Just nu är det den mest deppiga tiden av de alla på året och för varje år som går blir det bara värre och värre att ta sig igenom denna mörka tid på året... jag har massor att se fram emot framöver men trots det är det ändå jobbigt. Jobbigt på ett sätt som inte går att förklara. Jag har inga tydliga eller "stora" mål som jag vet kommer uppnås inom en viss/snar tid, jag har ingen vilja heller till att förändra, frågan är istället hur hittar jag den? Mitt största mål i livet går inte att sträva efter nu och det är för lång tid kvar för att känna att det snart är här, bara tanken på det gör att jag mår dåligt och inte glädjs av att det kommer, men inte just nu. Jag kan inte heller beskriva konkret vad det är jag saknar här och nu, för där är inget jag saknar men varför känns det som ett hål någonstanns som bara väntar på att fyllas? Varför har jag inte ens en vilja eller ork till att sätta igång tvättmaskinen när jag säger till min kollega, ikväll ska jag banne mig gå hem och sätta igång den där tvättmaskinen jag skulle gjort i söndags, men nu är klockan snart 21.30 och det är tisdag och jag gjorde det inte idag heller. Jag tycker inte heller det är konstigt att jag gråter av att jag inte gjort det där och tycker att jag själv är så sjukt löjlig som inte gjort det redan för jag mår ju inte bättre av att skjuta upp det. Återgår till början igen och skyller som alla andra på att det är denna mörka tid som påverkar en, så därför hoppas jag att jag inte mår såhär när solen bestämmer sig för att komma hit och stanna mer än 30 minuter vartannan dag...
